Kerstinfragmenten
En sak som jag jobbar med just nu. Det är brev från min farmor som jag aldrig hann träffa innan hon tog sitt liv när pappa var tre år. Pappa fick breven nyligen av hennes bror och pappa har gett dem sedan till mig för att tyda hennes skrivstil och på ett sätt "översätta" dem till datorskrift. Jag har precis läst klart, skrivit av och skannat alla breven. Hon bor i Uppsala där hon studerar litteratur och språk, och det är från 1955 till 1959. Det finns väldiga luckor i tiden men ibland är breven skrivna flera gånger i veckan. Hon skriver hem till Violgatan 10 i Linköping där hennes familj bor. Jag försöker läsa och förstå hennes öde genom breven och det märks att allting sitter djupt med sjukdom, en del skam, och tanken på att klara av allt hon tar sig an.
Hon läser dikter och texter som jag läser nu. Det är Karin Boye och Edith Södergran och jag känner en så djup kontakt med henne genom skriften, på ett sätt. Jag vet ingenting om henne, förutom det jag läser i breven, men ändå finns där något. Det måste vara kärleken till skriften och orden och hur mycket tid hon lägger på det. Hon vill lära sig allt. Hon lär sig flera språk, åker till Lübeck och Wien och skriver hem därifrån. Berätta om ett solglittrande hav så som jag skulle kunnat skrivit om solglittrande hav, för jag liksom hon, ser just den bilden, av det solglittrande havet, som livet och döden och alltet.
Jag tänker på Sapfo när jag tänker på hennes texter, brev och skoluppgifter som jag sitter med. Att ingen jag känner, kände henne, och att det är fragment av henne som finns i det hon lämnat efter sig. Sapfofragmenten och Sapfos dikter, det är samma. Drömmer om att hitta dikter som hon skrivit själv, men jag vet inte om hon skrev dikter, jag vet ingenting.
Hon läser dikter och texter som jag läser nu. Det är Karin Boye och Edith Södergran och jag känner en så djup kontakt med henne genom skriften, på ett sätt. Jag vet ingenting om henne, förutom det jag läser i breven, men ändå finns där något. Det måste vara kärleken till skriften och orden och hur mycket tid hon lägger på det. Hon vill lära sig allt. Hon lär sig flera språk, åker till Lübeck och Wien och skriver hem därifrån. Berätta om ett solglittrande hav så som jag skulle kunnat skrivit om solglittrande hav, för jag liksom hon, ser just den bilden, av det solglittrande havet, som livet och döden och alltet.
Jag tänker på Sapfo när jag tänker på hennes texter, brev och skoluppgifter som jag sitter med. Att ingen jag känner, kände henne, och att det är fragment av henne som finns i det hon lämnat efter sig. Sapfofragmenten och Sapfos dikter, det är samma. Drömmer om att hitta dikter som hon skrivit själv, men jag vet inte om hon skrev dikter, jag vet ingenting.
På den här bilden har hon kameran som hon köpte i Lübeck som hon skriver om i brevet ovanför.
En Agfa Silette LK med väska.
Kommentarer
Trackback