• arkiv
      • November 2019
      • Oktober 2019
      • September 2019
      • Augusti 2019
      • Juli 2019
      • Juni 2019
      • Maj 2019
      • April 2019
      • Mars 2019
      • Februari 2019
      • Januari 2019
      • December 2018
      • November 2018
      • Oktober 2018
      • September 2018
      • Augusti 2018
      • Juli 2018
      • Juni 2018
      • Maj 2018
      • April 2018
      • Mars 2018
      • Februari 2018
      • Januari 2018
      • December 2017
      • November 2017
      • kategorier
        • Allmänt
        • Analog
        • Dagar
        • Konst
        • Listor
        • Månader
        • Rebecca Larsson
        • Resor
        • Sammanfattning
        • Text
        • Tips
        • Utställning
        • länkar
          • portfolio

        • en ritual inför den avlidna
          (jag lovar, jag försöker)



          dagar eller veckor jag vet inte




          HIHI! Jag har köpt en bil med dessa två + Madeleine <3 Den är tydligen grön och inte blå, men jag har knappt sett den i dagsljus ännu. 


          Var hemma hos Yrsa en kortis med de här. Hon bodde i en sjuk lägenhet med det här kyrkofönstret i trapphuset. Då kan ni ju förstå hur det såg ut därinne.


          Vi klarade det! <3

          Tog med bilen och dessa två på tur till stranden i Klagshamn en kväll<3 Det var så fint att åka runt i mörkret och höra havet lite. Det var så längesen. ↓


          <3

          Ja men amen jag köpte nya skor och en perfekt polo. 

          Jag är halvvägs in i en kurs i Feminist Knowledge Production. Den är på engelska med en underbar person vid namn Katy Deepwell från England. Hon kan i princip allting och hennes hjärna kan tänka utanför ramarna på ett sätt som jag aldrig hört någon göra. Vi pratar strategier och statistik. Vi pratar representation och igår fick jag tryck över bröstet av hur verkligheten är för till exempel mig, som kvinnlig konstnär. Kräks av tanken på att mina manliga klasskompisar har så mycket större chans att synas pga deras kukar.

          Men igår var jag på en föreställning av Plexus Polaire (Yngvild Aspeli & Paola Rizza) på Inkonst här i Malmö. Det var ännu en som utgår från SCUM och Drömfakulteten. Det att någon skriker om hur män är onödiga kan liksom väga upp för hur ens kropp tyngts dagen innan av verkligenhetens skevheter. Då behövs det "radikala". Det "radikala" behövs alltid och Valerie behövs alltid. Andy Warhol behöver alltid skjutas och Manifesten behöver alltid skrivas <3










          2018-11-23 @ 12:22:00 Dagar Permalink

          ________________________________________________________________________________________________________


          Kommentarer



          ditt namn:
          hörs vi igen?

          e-mail-adress:

          URL/hemsida:

          berätta något (vadsomhelst)

          Trackback
          • tillbaka
          RSS 2.0