kära kerstin (förlåt, igen förlåt)
28 november 2018
förlåt för mitt förra brev.
det var ogenomtänkt och förlåt
förlåt
men ensamheten tuggar fortfarande i sig bitar av mina inälvor.
och soptunnan står utanför dörren och väntar på att jag ska
lyckas vakna på morgonen
lyckas förstå
lyckas få tillbaka känslan av den svindlande tanken på
att älska sig själv
som jag fick första gången i hela mitt liv
på bussen till Öland.
mitt i ensamheten
och så bara helt plötsligt:
hoppet och trösten.
________________________________________________________________________________________________________
